Hemfärd

Det är nu bara en dryg vecka kvar på vårt Indien äventyr, och jag måste erkänna att det känns lite vemodigt. En av anledningarna är de många ”hej då” som vi har sagt hela denna månad, tror att 95% av alla man lärt känna kommer man aldrig mer att träffa, jag har inget direkt belägg för detta påstående, men jag tror nog att det tyvärr blir så.

Vad kommer jag att sakna och inte sakna, det har jag funderat på ett tag. Förmodligen vet man det först när man kommit hem till Sverige, men några saker är jag helt klar över:

Jag kommer inte att sakna......

• Den dåliga luften
• De 200 sätten att bli magsjuk på
• Skräpet överallt som absolut ingen bryr sig om
• All överflödig personal i alla affärer
• + 48 grader
• Kingfisher (skallebank i dagarna två efter ett par stycken)
• Dammet, som letar sig in precis överallt
• Airtel (internet leverantör, har aldrig varit med om sämre kundservice, måtte de inte sprida sig utanför Indiens gränser, tänkte ett tag byta lag då de började sponsra Man U)
• HDFC Bank (en höna hade drivit denna bank bättre)

Jag kommer att sakna.....

• Pulsen
• Trafiken (bara när jag kör själv!!)
• Ljudet från min snygga Royal Enfield
• Mina fotbollskompisar
• Egentiden med barnen
• ESPN
• Old Munk (god & otroligt billig rom)
• Givetvis alla som man lärt känna
• Gaurav och Vijay, mina sköna indiska vänner som ställt upp till  hundra procent, hoppas få se dem i Sverige snart.

Fick i dagarna reda på att jag måste sticka iväg på en jobbresa till Tyskland redan i helgen,  den sista planerade veckan får Gita spendera med barnen själv. Man får hoppas att allt kommer flyta på med försäljning av bil, MC och alla andra detaljer som typ container frakt och bankavslut. Det blir som vanligt ”med dunder & brak” när man ska försöka planera, måste sluta med detta otyg och bara ”flyta med” som man gör i Hindustan. En av de stora skillnaderna på ”oss” och de Indier som vi lärt känna, både privat och via jobb, är just detta med att oroa sig och försöka hålla koll på allt. De har helt klart ett mycket mindre kontrollbehov i denna kultur jämfört med våran, jag ska i alla fall ta till mig av detta och bli mindre fixerad på detaljer och se mer till helheten i livets alla faser och undanmanövrar.

 Tänkte att detta skulle bli den sista bloggen i serien ”Delhi News”. Undrar hur länge sidan kommer att ligga kvar? Kanske Charlie eller Alex loggar in om 40 år och kollar vad sin gamla far hade för sig om dagarna när de var små, då de bodde i den då segregerade staden New Delhi, som nu är en världsmetropol och tillhör industri- och framtidslandet Indien:-)

//Håkan